jahapp, då sitter man här

... och gör sin sista dag som mammaledig på bra länge. Shit vad konstigt det känns. Sista dagen .... Det ska bli kul att jobba med så det är ingen ångest så utan mest VART TOG TIDEN VÄGEN ???? Vad hände, har jag varit hemma så länge. Ja, det har jag ju.

Det är utan tvekan min bästa tid någonsin. Att vara gravid var kanske inte riktigt min grej, kände mig aldrig snygg utan bara ännu fetare. Sen kom förlossningen å visst gjorde det j***** ont men med lustgas så var tog vi oss igenom det med. Sen började resan med världens bästa lilla tjej som vi älskar över allt annat, att det finns sådan kärlek är otroligt.
Resan som i mångas ögon kanske har varit lite för enkel. Det har den nog varit oxå.
Det var rätt tufft första tiden när jag bar och bar och bar. Hon ville absolut inte ligga själv någonstans, förrutom i vagnen utomhus och det gjorde hon ju iofs nästan hela dagarna.
Stina däremot kunde lägga ifrån sig Ninni och damsuga, duscha, laga mat och så vidare. Men inte jag, jag hade bara en arm. Det var kanske mitt eget fel lite oxå men jag klarade inte av att höra Lova gny lite eller till och med skrika. Att höra henne skrika har aldrig varit min grej, tycker inte hon ska behöva göra det. Jag bar hellre och struntade i att äta eller gå på toa eller duscha än att hon skulle behöva skrika någon minut eller några sekunder. Hon ahr oxå varit världens mest nöjda bebis.

Det är tur att vi har haft Stina, Ninni och Magnus under den här tiden och förhoppningsvis hela våra liv frammåt oxå. Utan framförallt Stina och Ninni hade jag aldrig haft så roligt som jag har haft. Skulle gissa på att det kanske var 10 dagar på dom första 6 månaderna som vi inte träffades. Den här tiden kommer jag/vi aldrig få tillbaka eller bli likadan.

Lova har varit väldigt enkel. Är hon ledsen så är det något som är fel för hon är glad jämt. Å då menar jag alltid. Min egen teori är att hon alltid har fått vara mätt och belåten, amning funkade bra sen fick hon ersättning tidigt, vilket har gjort att hon sovit väldigt bra på nätterna och kan vara pigg och glad på dagarna. Vi bar henne hela tiden för det var ju det hon ville, tryggheten. Andreas har kunnat vara hemma ganska mycket i och med att han pluggade och på så sätt fått mycket tid med Lova.
Vi kan inte direkt klaga på att vi inte är utvilade. För sova har vi fått göra, å det är så gymt skönt.

Om och ifall att Lova får ett syskon så har vi tur blir det lika enkelt. Risken finns dock att vi får ställa in oss på jobbig graviditet, fölossning, kolik, inte sova.... med mera med mera.

Nu tackar jag för min tid här hemma med sovmornar, öppna förskolan, hänga på stan och fika, lekparken ..... och börjar jobba imorgon. Bloggen har fått lida på sista tiden, och det lär inte bli mer tid över nu.
På dygnets timmar ska jag jobba 07.00-16.00 (ungefär), hämta/lämna Lova, försöka hinna med att träna och sova kl. förmodligen allra senast 22.00.

Ha det gött allesammans, imorgon ställer jag klockan på senast 06.00. Puuuhhhh, vad tidigt, så tidigt har jag inte gått upp sen jag jobbade senast för 16 månader sedan!!!